caliber

en mulen dag i åmål.
jag och vanheden sitter på wienerkonditoriet.
drickedr kaffe i sådana där så kaffekoppar som ni vet mormor har.
två klunkar så är det slut i koppen.
en god kondis bit.
en sådan där som man bara äter en gång i månaden eftersom det är en sådan kaloribomb som man orkar en tugga utav men äter upp hela ändå eftersom den är så förbaskat delikat!!!

jag och vanheden sitter på uteserveringen med varsin förliten kopp kaffe.
frapperar varandra med olika historier.
det är då det händer.
en neger går förbi oss med en hamburgare från torggrillen.
vi tystnar.
häpnas av den syn vi ser.
EN NY NEGER I STAN!!!

vanheden och jag är inte rasistiska.
men att se en ny neger i åmål gör att man häpnar.
man häpnas av förvåning!
en sådan stor förvåning att vi följer den mörkhyade mannen med öppna munnar.
han tittar på oss
tiden står stilla.
jag missar munne  med kaffet.
håller koppen på tok för lång från munnen.
vanheden biter i luften då kondisbiten är helt åt fet åll när hennes hand inte vet vad den ska göra.

han har passerat oss och vi orerar samtidigt.
-var det en ny neger i stan.

efter några sekunder då vi samlat våra tankarbrister jag ut.
-att inte mormor har sagt något.

min mormor vet allt men det här hade hon tydligen missat.
jag och vanheden går vidare och hamnar på hörnan. en lokal krog.
när vi sitter på uteserveringen ser vi ytterligare en ny neger i stan och vanheden brister ut.
-titta sickan. en ill ny neger i stan. DE MÅSTE VARA BRÖDER!!!!