caliber

förlåt theresia. jag gav din mamma pikar.

jag är numera ANKIS idol.

sossarna sätter sig på min sida av uteserveringen.
jag springer fort som faan fram med lappar där jag vill att de ska skriva.
RÖR EJ VÅRA ÖPPETIDER.

-nej nej nej, jag kan juh inte skriva på något som jag försöker få igenom.
-hahaa.
-kommer vi få sämre service nu bara för det här?
-hahaa
de tar det med en nypa salt och inser att jag driver.

bordet brevid sätter sig moderat partiet.
mup orförandet och den äldre generationen moderater.
fort som faan springer jag fram.
-ni har inte lust att skriva på här
-absolut har vi det. det är juh en självklarhet. du ska inte fråga det andra bordet om de vill skriva på.
-njae, de hade ingen lust med det. jag har allt redan varit där.
-hahaa
de skrockar och borden tittar på varandra. det är AVSKY i luften. man känner de kalla vibbarna från borden när de nitar fast blickarna i varandra.
-hörde du det lena. de skriver på här så gladeligen.
mer skratt. mer blickar.

när klockan är 22.40
går jag förbi sossarnas bord igen.
-hörre du du, sitter inte du här på övertid?
-hhaa, näää, det har juh inte börjat gälla än!