caliber

igår skulle jag titta å när min kära kollega stefan skulle ha träning.
när vi kliver in i träningslokalen kommer en stor bufflig neger ut från ett rum.
han tittar på mig och sofie med en brinnande blick.
en blick som skulle kunna genomborra en vägg av betong.
enda sättet man är säker på är om man har en bit "kryptonit i fittan" (citat nyhetsmorgon)
som man kan ta fram.

sofie och jag kryper ihop.
sofie brister ut i ett  hjälp
och jag börjar babbla lite osammanhängande. drar ett dåligt skämt.

men på slutet där så visade det sig att han helt enkelt var en liten pojkspoling från karlskoga.