caliber

jag kan aldrig säga att jag minsann har gått i vanhedens skor men det känns som om jag har gjort det nu.
allt jag tar i går sönder, mister jag, sabbar jag för alltid.
jag kan inte ens sköta mitt jobb eller mitt hem.
jag är en dålig människa som minsann inte fixar något.
min mor skällde ut mig imorse efter noter. och jag behövde det verkligen. jag är en dålig människa.
mitt hem ser ut som en knarkar kvart på morgonen.

det var så mycket bättre när jag bodde i åmål. jag var aldrig ute! jag hade inga polare som var i krog branchen.nu är hela min umgänges krets det.

detta är mitt adjö till er mina vänner.

jag ska ha vad nyqvist kallar egotime.

jag vill inte att ni ska ringa, komma hem till mig eller komma in i kiosken. det här är min egotime!

ett ljus gick upp för mig idag. jag mår tydligen inte bra.
fast jag vet inte att jag inte mår bra. jag har tydligen tagit flykten till alkoholen. fast det vet jag inte
det har inte gått upp ett ljus förut. jag är stammisen. vakterna vet mitt namn. bartendrarna vet mitt namn.
jag behöver inte betala inträde eller får vip pris.
jag är i ekorrehjulet.
jag är 21. JAG SKA INTE KOMMA IN PÅ STÄLLEN MED HÖGRE ÅLDERSGRÄNS!
jag ska inte vara TJENIS med varenda krogpersonal.

MAMMA! jag kommer hem. resväskan känns redan packad och jag vill inte höra ett ord till om det här.
du vet hur förbannad jag blir när du ältar!