caliber

ja ha.
då var man 22 år.

min far glömde mig i år igen.
är lite ledsen kanske.
men som undertecknad tidigare har sagt så är jag känslomässigt missanpassad.
inga tårar, ingenting.

men jag ljuger lite för mig själv.
det är klart man bli lite nere när ens egen far glömmer bort en och man påminde honom någon dag tidigare under en fika som JAG bjöd på.
han hade inte end tid att prata med mig i mer än några minuter.
för han dskullr minsann till årjäng på dansbana.
-du vet, streaplers spelar nathalie. du förstår väl?


jag är en tragisk människa.