caliber

aj då.
det var en ovanligt tyst dag i sickla.
ingen katt som vält ner något.
ingenting.
helt tyst.
jag funderade inte så mycket på katten för man är lie glad när den inte är i närheten.

aj då.
kanske skulle ha gjort det ändå.

när jess kom hem satte jag på lite musik.
ganska högt. det var juh trots allt magnus uggla.
då börjar det krafsa på balkongdörren.

-nathalie, släpper du in Paris är du snäll.
-släpper in den? jag har inte ens släppt ut den?!
-aj då, jag öppnade fönstret i morse. hon smet nog över till balkongen då.
-imorse? KLOCKAN ÄR 18.00.

in kom en mycket blöt katt som tittade på mig med sådana ledsna ögon.
"varför gör du på detta viset"

jag har försökt att fjäska för katten men det går inget bra.
nu kommer hon defenitivt hata mig för resten av livet.